Hälsa är (ännu) inte en tydligt definierad term. Den produceras, konstrueras och organiseras individuellt och socialt. Allmänna ordningsförslag systematiserar hälsa som gränsdragningsbegrepp, funktionsuttalande eller normativ, värderingsorienterad miljö.
Den viktigaste värdebaserade definitionen av hälsa hittills är den från WHO från 1948. Dess kärnegenskaper presenteras i detta nyckelbegrepp (positiv hälsa, multidimensionalitet, lösgöring från biomedicinska perspektiv och vårdsystems snäva referenser) och diskuteras kritiskt.
Nyare tillvägagångssätt för definitioner som kan användas tvärvetenskapligt analyseras. Hurrelmanns integrativa definition av hälsa, härledd från dem och baserad på modellen för produktiv verklighetsbearbetning, presenteras och klassificeras också.
Vad är hälsa?
För hälsovetenskapen och i synnerhet teorin och praktiken om hälsofrämjande är ett sammanhållet och samordnat hälsobegrepp och ett systematiskt fastställande av sambandet till sjukdom viktiga förutsättningar för ett konsekvent vetenskapligt arbete. Ett system med tre dominerande tolkningar, som den medicinska sociologen Göckenjan utvecklade redan 1991, är till hjälp för att närma sig en sådan definition:
Hälsa som avgränsningsbegrepp är nära kopplat till den medicinska tolkningen och diagnosen av sjukdom (biomedicinskt perspektiv).
Hälsa beskrivs som frånvaro av sjukdom, som ännu inte sjuk eller som ett fysiskt/psykiskt tillstånd som ännu inte är helt medicinskt diagnostiserat. Den distinktion som görs här mellan hälsa och sjukdom är ofta nödvändig (t.ex. vid sjukskrivning för att legitimera arbetsoförmåga eller nedsatt förvärvsförmåga). Den är dock bara ytligt konkret och ger bara skenbar klarhet.
Som ett funktionspåstående står hälsa för prestation och arbetsförmåga i fysiska och sociala termer eller som rolluppfyllelse (sociologiska perspektiv på hälsa och sjukdom). Detta komplex inkluderar dock även alla homeostatiska hälsokoncept om fysisk och mental balans (salutogenes) eller flexibel anpassning av kropp och själv till förändrade miljöförhållanden (systemkrav-resursmodell inom hälsofrämjande).
I de senaste årens internationella debatt har det förekommit förslag till klassificering som – av missnöje med den begränsade, ”monistiska” karaktären hos många av parafraserna mer fokuserade på sammanhanget för en definition av hälsa. Forskargrupper ledda av den holländska läkaren och hälsoforskaren Huber, som publicerade två banbrytande artiklar i British Medical Journal 2011 och 2016, är ledande i Europa.
De skiljer mellan användningen av ett allmänt, överbryggande hälsobegrepp (som t.ex. inkluderar WHO-definitionen) och användningen av olika operativa definitioner. Verksamhetsdefinitioner relaterade till ett precist definierat sammanhang krävs till exempel för att tjäna mätnings-, dokumentations- och progressionssyfte i vetenskaplig forskning, vid behandling av sjukdomar eller för att säkra bevis.
Definiera hälsa
Att ta fram en universell definition av hälsa skulle vara en utmanande och komplicerad uppgift att utföra. Inom sjukvården, tillsammans med forskning, ses begreppet hälsa som ett huvudmål. Att identifiera hur hälsa kan beskrivas och mätas är därför väsentligt. De olika definitioner av hälsa som har etablerats eller föreslagits genom åren har skapat mycket debatt bland flera individer och organisationer.
Under 1900-talet var den medicinska modellen ett erkänt koncept som endast betraktade hälsa som ett tillstånd där sjukdom saknas. Den biopsykosociala modellen går bortom denna syn och möjliggör integrering av sjukdomens fysiologiska såväl som psykologiska och sociala komponenter. Världshälsoorganisationen (1948) säger att som en grundläggande princip är ”hälsa ett tillstånd av fullständigt fysiskt, mentalt och socialt välbefinnande och inte bara frånvaron av sjukdom eller handikapp”. Denna förklaring skulle av vissa kunna betraktas som alltför ambitiös och absolut med tanke på dess fokus på ”fullständigt” välbefinnande.
Detta kan göra uttalandet olämpligt för de mer realistiskt dynamiska omständigheterna där anpassning och självförvaltning kan vara mer genomförbart; till exempel anses åldrande med icke-smittsamma sjukdomar numera vara ett vanligt scenario.
Hälsofrämjande
1984 sammanställde Världshälsoorganisationen en rapport från en arbetsgruppsdiskussion om hälsofrämjande. I detta dokument betraktas hälsa som förmågan hos en person eller grupp av individer att ”förverkliga ambitioner och tillfredsställa behov” och på liknande sätt ”att förändra eller hantera miljön”. Hälsa anses därför vara ett ”positivt koncept”, ”som betonar sociala och personliga resurser, såväl som fysiska kapaciteter”. Med detta synsätt ligger uppmärksamheten på att främja hälsosamma metoder, även i situationer där sjukdomen redan är närvarande. Detta koncept leder till idén om hälsofrämjande som en ”process för att göra det möjligt för människor att öka kontrollen över och förbättra sin hälsa.
Relevans för sjukgymnaster
Sjukgymnaster spelar en roll i sjukdomsförebyggande och hälsofrämjande syfte i syfte att hjälpa individer att behålla eller återfå sin optimala funktionsförmåga. En biopsykosocial modell som skulle kunna vara användbar för sjukgymnaster för att bedöma hälsa, funktionalitet och förmåga är International Classification of Functioning, Disability and Health som fokuserar på sjukdomens effekt på funktion. Patientutbildning eller remiss till relevant professionell kan vara en del av sjukgymnastens roll i vanlig klinisk praxis eller inom ett specialiserat multidisciplinärt folkhälsoteam.
Hälsa kan ses som närvaro eller frånvaro av sjukdom eller medicinskt mätta riskfaktorer hos en individ. Men mer allmänt är hälsa ”ett tillstånd av fullständigt fysiskt, mentalt och socialt välbefinnande och inte bara frånvaron av sjukdom eller handikapp” (WHO 1946).
Hälsa speglar de komplexa interaktionerna mellan en persons genetik, livsstil och miljö. Generellt sett beror en persons hälsa på två saker: bestämningsfaktorer (faktorer som påverkar hälsan) och interventioner (åtgärder som vidtas för att förbättra hälsan och de resurser som krävs för dessa insatser).
Hälsa är grundläggande för en individs välbefinnande. Det återspeglar en persons relativa förmåga att effektivt engagera sig i samhället – förbättrade hälsoresultat stöder bättre ekonomiska (WHO 2019a), utbildningsmässiga (Suhrcke & Nieves 2011) och sociala (Burton 2010) resultat och villkor.
Att mäta hälsa
Många mått kan användas för att beskriva hälsan hos en individ eller en befolkning. Några vanliga åtgärder listas nedan:
Vanliga mått på hälsotillstånd
Förväntad livslängd
Antalet levnadsår som i genomsnitt återstår för en individ vid en viss ålder om dödstalen inte förändras. Det vanligaste måttet är förväntad livslängd vid födseln.
Dödlighet
Antalet döda i en befolkning under en given period.
Sjuklighet
Ohälsa hos en individ och nivåer av ohälsa inom en befolkning (uttryckt ofta genom incidens, prevalens och samsjuklighetsmått.
Invaliditetsjusterat levnadsår
Ett år av friskt liv förlorat på grund av sjukdom och/eller död. DALYs beräknas som summan av de förlorade levnadsåren på grund av för tidig död och de år som levts med funktionshinder på grund av sjukdom eller skada.
Hälsojusterad livslängd
Den genomsnittliga tid som en individ vid en viss ålder kan förvänta sig att leva i full hälsa; det vill säga tid som levts utan hälsokonsekvenser av sjukdom eller skada.
Självbedömt hälsotillstånd
En individs egen åsikt om hur de känner om sin hälsa, sitt sinnestillstånd och sitt liv i allmänhet.
Dessa åtgärder är användbara för att observera trender över tid, jämföra olika befolkningsgrupper och geografiska regioner och övervaka vissa hälsotillstånd. Hälsoåtgärder gör det möjligt att identifiera skillnader i resultat.
